_{Maskinöversatt med DeepL.com • Originalrapport på Facebook}

Pavlograd. Dnipropetrovsk-regionen. Ukraina.
September 2024.

I dag bombarderades vi med missiler igen. Precis som för fjorton dagar sedan, när jag fick hjälp av europeiska vänner efter en fruktansvärd ballistisk missilattack. Jag räknade till 9, någon räknade till 10, någon räknade till 5-6. Det spelar ingen roll. Det som är viktigt är att grannstaten Ryssland dödade oss, våra vanliga medborgare, i dag. Människor skadades, mer än 40 flervåningshus skadades. Djur drabbades. Min veterinärs klinik har krossade fönster. Fem av mina katter hålls där. Och en kisse som fick sitt bakben bortopererat dagen innan.
Det är så det är. Mina grannar, som tidigare var min familj, har dödat oss. Det är ett studenthemskvarter, i den gamla delen av stan. De sköt mot bostadshus. 9 ballistiska missiler!
Och inte alls bekanta människor, snälla, sympatiska, som bor mycket långt borta, samlade in hjälp till hemlösa djur i Ukraina!
Jag bugar lågt.
Det bor 49 katter på katthemmet. Av dem kommer 25 från krigszonen. Jag är vårdnadshavare för mer än 25 hundar från övergivna datjor och cirka 15 katter från datjor och garage. Det behövs mycket mat. Så jag är mycket tacksam mot alla för deras stöd och för att de hjälper de hemlösa djuren i Ukraina att överleva.

(…)
Tack för att ni hjälper mig att hjälpa hemlösa djur att överleva.
Tack till mina vänner från Sverige Ralf Spehling (Sverige – oxytocin.se) påsar och lådor med olika sorters mat. Tack för era hjärtan med kärlek till Ukraina.

(…)
Daniel Sandford, vår trollkarl, vår superman, vår lojala och trogna vän. Tack för att du själv organiserade, hämtade, betalade och levererade en ovärderlig försändelse. Tack för er förståelse, er hjälp och ert stöd.
Vänner, er hjälp är mycket välbehövlig. Den hjälper oss genom de mörka tiderna, den gör den här världen lite lyckligare.
Och i slutet av det här inlägget vill jag tacka Volodjas och Ingas familj. Ni är nyckeln till godhet i hela den här kedjan. Jag vet att Volodya i alla väder, vid alla tider på året, tar paketen till det nya postkontoret, prydligt viker ihop vår godhet och skickar iväg dem. Jag tackar Inga för allt – lyhördhet, uppmärksamhet, medkänsla. Paketen från Inga är inte bara humanitär hjälp. De är omtänksamma paket. Inga vet allt om Kotogostinitsa, Inga vet att jag fortfarande dagligen matar hundar i övergivna stugor och garage. Inga vet allt jag behöver. Tack, min älskling. Tack, min söta robot. Kram på dig.

Татьяна Близниченко (Tatjana B.)